Fan vad less jag blir. Det är så sjukt mycket människor som ser så negativt på precis allting, speciellt förhållanden. Å mitt förhållande verkar helt klart inkludera detta synsätt.
Jag å min familj plus lite släktingar åker till Thailand i nästan tre veckor den 17 December i år. Det är planerat att spendera både jul och nyår där. Resan är bokad och betald. Och till en början måste jag faktiskt erkänna att jag inte var speciellt överlycklig av att resa bort i närmare tre veckor. Dels för att jag är väldigt konservativ av mig och anser att jul och nyår ska firas med snö, kyla och julmat och dels för att jag absolut inte vill lämna min älskling så länge. Jag menar, Magaluf utan honom en vecka var bokstavligt talat rena döden för oss båda, hur skulle vi utstå nästan tre veckor.. Dessutom när det är vår första jul och nyår som par.

Idag ringer mamma och säger att det går att fixa utan problem att Andreas bokas in med alla våra bokningar som redan är gjorda i Thailand. Nu är det bara att fixa en plats på flyget till honom som är det stora problemet. Men förhoppningsvis så är det inte fullbokat än. Annars har vi bestämt att han kommer ner med första bästa plan som går dagen efter.

Och vad säger mina kompisar?
- Hoppas att ni är tillsammans då.

Alltså va? Hur i helvete kan man säga en sån sak till sin kompis? Det är inte en,utan flera som har sagt samma sak. Här är jag överlycklig över att få tillbringa tiden i Thailand med den människan jag älskar så mycket så det är overkligt, och vad gör alla jävla glädjedödare? Jo ifrågasätter mitt förhållande.
Det sjukaste är att vårat förhållande är nog så bra som ett förhållande bara kan vara och våran kärlek är så stark så ingen skulle kunna slita oss isär. Okej om förhållandet var stormigt och inte alls bra, men så är inte fallet, så varför misstror folk oss?
Varför kan inte mina "så kallade" vänner vara glad för min skull?
Nu är jag på riktigt dåligt humör för det är inte första gången folk klankar ned på vårat förhållande.

Jag måste säga att jag är helt övertygad över att både jag och Andreas känner att vi har hittat "den rätta". Vi båda har haft långvariga förhållanden och har aldrig kännt som vi gör nu, för någon annan. Det måste väl vara bra? Och måste dessutom säga att han har ALLT. En riktig drömprins !

Näe nu ska jag gå ut och möta Jennie en stund.

Jag älskar iaf dig Andreas och jag vet att det är du och jag mot världen, trots vad alla säger !