Nu är jag väldigt nära bristningsgränsen till att börja gråta eller skrika. Jag vet inte vilket men känns iaf som om både inte bådar gott iaf. Känns som om att jag skulle kunna börja gråta bara någon sa att jag va dum eller liknande. Som sagt, väldigt nära bristningsgränsen ! Glömde nämna i mitt tidigare blogginlägg idag att jag "försöker" sluta röka, så får se hur det går. Känner jag mig rätt, och tittar tillbaka på tiden så brukar jag misslyckas väldigt hårt när jag försöker. Idag har jag rökt en cigarett i morse, annars har jag inte rökt sen igår. Därför känner jag mig väldigt ensam och ledsen och allt känns bara förjävligt.

Min älskling kommer iaf hit nu så jag får lite sällskap. Och i morgon ska jag ut och jogga igen, fast inte själv, utan denna gång med Marie..Eller aa, det beror på hur mycket träningsvärk jag har i benen...

Och i helgen är tatueringsmässa...suck! Älskar tatueringar å vill göra flera innom en snar framtid, dvs när jag har pengar. Så hade varit väldigt roligt att få gå på den. Men eftersom jag bokstavligt talat äger tio kronor så kan jag inte göra så mycket åt saken :( Men, att ligga hemma på en lördag borde väl vara ungefär samma sak som att ligga hemma vilken vardag som helst, vilket jag är expert på, så borde inte vara något problem...

Gud vad patetisk och ynklig jag låter. Men just i dessa tillfällen behöver jag faktiskt lite sympati från min omvärld...
Ska iaf ta en kopp kaffe nu!