Igår efter jobbet kom älsklingen och hämtade mig, så snäll han är. När jag satte mig i bilen kände jag en smärtsam värk i nedre delen av ryggen. Eftersom jag haft problem med min rygg sedan jag var liten så visste jag direkt vad som var på gång. Någon gång om året får jag så ont i ryggen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag har flera gånger varit hos en naprapat och dom har konstaterat att jag är helt sne, mer vet dom inte.

I morse vaknade jag, då hade jag så ont att jag faktiskt började gråta. Kan låta töntigt men ni kan verkligen inte föreställa er smärtan. Jag stog på mig och bestämde mig för att jag ändå skulle åka och jobba. Jag är inte den som stannar hemma för minsta lilla så jag tänkte att detta skulle nog gå bra så länge jag inte gjorde några lyft. Väl framme vid spegeln dags för sminkning ökar smärtan, jag börjar svettas som en tok och sedan stog jag inte ut mer. Det svartnade för ögonen och jag var på väg att svimma. Halft krälandes lyckades jag ta mig in i sängen igen, trots att jag fortfarande inte såg någonting. Jag lade med ner och kved, sen kom tårarna helt hysteriskt. Det gick inte att hålla dom tillbaka. Smärtan var så intensiv att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Försökte jag ställa mig upp igen så kom svimningskänslan tillbaka. Jag var även nära på att kräkas ett flertal gånger.
Det här går inte tänkte jag... så jag ringde min chef och berättade exakt hur det var. Efter samtalet brast det igen så jag ringde min räddare i nöden, mamma såklart.. Hon skickade syster på en gång som kom och hämtade mig på en gång.
Aldrig har jag varit med om att det är sånt projekt att sätta på sig strumporna, eller ännu värre att kunna torka sig efter att man har varit och kissat.
Herregud... man ska verkligen uppskatta att man förövrigt är frisk och klarar av allt själv. Tänk de människorna som faktiskt inte kan torka sig själv? Jag tycker uppriktigt synd om dom för nu vet jag verkligen hur det är.

Nu sitter jag nere på Biltvätten och mest glor. Jag kan knappt ligga ner, ännu värre sitta och gå ska vi inte ens tala om.
Mamma köpte iaf en pizza till mig som någon form av tröst.
I morgon ska jag till sjukan och kolla upp ryggen, ska även be om ett sjukintyg också att ge min chef. Känns bäst så.
Så blir nog borta från jobbet resten av veckan :(

Näe nu ska jag inte beklaga mig mer.

Kan berätta en lite roligare nyhet. Jag har sökt nytt lån hos GE Moneybank som  verkar vara bra mycket trevligare och bättre än Citibank. De gav inget avslag utan bad mig enkelt om att få lite kompleterande uppgifter, så som arbetsintyg osv. Så bad min chef igår att fixa det, så för drygt en timme sen faxade vi in intyget till dom och nu görs någon form av utredning om mig.
Så sitter och håller tummarna för att det ska gå vägen denna gång. Men kan inte komma på en enda anledning till att jag inte skulle få godkänt denna gång.
Ska ringa dom runt 6-tiden tänkte jag.
Går allt vägen så åker jag och köper en bil i helgen :) Och då ska även min fina nyinköpta bilklädsel invigas :)

Nu måste jag lägga mig en stund innan min rygg tar livet av mig.

Kramar // Invalido.