Stockholmsfestivalen.

I fredags var det Stockholmsfestivalen. En "festival" som jag hade beslutat mig för att INTE gå på egentligen. Anledningen var klockren, min kära rygg sa ifrån. MEN, Anne är ju hemma i Sverige och inte kan man banga att träffa denna underbara dam. Måste även passa på att påpeka att vi nu varit bästa vänner i sisådär 18 år. Det är inte alla som har haft en sån kär vän så länge, och som jag dessutom är säker på kommer hålla i minst 18 år till. Även fast du har flyttat till Norge och vi numera inte ses så ofta så känns det ändå preeecis som vanligt när vi ses, och det är så det ska vara med en sann vän.
Hur som helst så var de andra redan inne i stan för att gå på teater. Själv frestar inte sån crap mig så jag beslutade mig för att komma in senare, dvs när den var slut, vilket var runt halv tio, eller SKULLE snarare sluta den tiden. Kvällen började inte bra då teatern var försenad så jag fick sitta ute och glo i 45 minuter tills den var klar. Och med tanke på att jag var där inne så tidigt så hade ingen jag kände (vad jag vet) anlätt vid den tiden, så det vara i princip bara stå och se glad ut och försöka få tiden att gå på bästa sätt, dvs prata i telefonen, en riktig tidsdödare må jag säga.

Kvällen fortsatte hur som helst till Nivå 22 där vi tänkte stanna och förra men fastnade tills 12 halv ett någonting. Var iaf väldigt trevligt :) Också väldigt trevligt att få träffa Annes nya gybbe, som egentligen inte är så ny, men för mig är han ny då det var första gången jag fick träffa den lycklige :)

Senare bar det av till Kungsgatan och Ambasadeur. Där kom vi inte in för det var redan fullt, så helt otippat och kanske inte heller så roande så hamnade vi iaf på Chaplins, jag vet jag gjorde också vågen.
Hur som helst så blev jag inte långvarig där, så tog nattbussen hem, som fan tar en timme, och var hemma runt kvar i fyra. Två minuter senare låg jag åter trygg i min älsklings armar. Mmm :)

Dagen efter kan jag ju meddela att min rygg inte var så happy på mig. Usch usch!

Lite bilder (som självfallet börjar med mina egna posebilder)

           

(Förlåt Malin för att jag inte en enda gång under kvällen lyckades fånga dig på en enda bild)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0