Jag fick nyss höra tråkiga besked, eller a, tråkiga för mig men jätteroliga för henne. Och du ska veta att jag är jätteglad för din skull gumman, vet att du velat göra det här så länge. Det är nämligen så att en av mina bästa vänner, Linda åker som aupair till USA i Augusti och är borta i ett år, minst. Åh det känner så tråkigt och jättejobbigt. Först åker min allra bästa vän, min andra hälft till Norge och stannar förmodligen där, vilket typ känns som att kontakten kommer rinna ut ur sanden förr eller senare, det är ju inte direkt som om att man tar en tripp förbi Norge då och då.. speciellt inte när man är arbetslös som jag.

Jag vet inte men när hon berättade det så blev jag helt gråtfärdig. Det känns på något sätt som om alla bara lämnar mig, visst det är bara två personer, men det är två av dom bästaste :( Åh här sitter jag på mitt feta arsle, arbetslös å bor hemma. Vad vill jag göra då? Vafan ska jag göra med mitt liv? Mina vänner får jobb en efter en, flyttar hemifrån och allt går bara framåt, och själv står jag kvar och trampar på samma ställe och jag kan säga att gropen börjar bli väldigt stor nu, så hur ska jag kunna ta mig ur den, när den blir större än mig själv?

Just nu har jag panik! Det känns som jag bara vill stänga in mig å skrika och gråta tills det inte finns något mer att skrika om, och inget mer att gråta över... men det går ju inte såklart. Att göra det vore som om att hjäpa till att gräva gropen jag redan står i...

Åh genom att skriva det här inlägget för att få någon slas självömkan får mig bara att känna mig ännu mer patetisk och misslyckad! Vafan ska jag göra?

Problemet är att jag VET vad jag vill göra ! Jag har ju en plan. Men hela den planen hänger på att jag får jobb åh tills jag inte har det står jag och stampar...
Jag har tänkt skafffa ett jobb.. bo hemma i två år till, lägga undan sisådär 7 tusen i månadan, på två år har jag drygt 180 tusen, perfekt för att lägga en schysst kontantinsats på en lägenhet och sedan ha råd att renovera upp skiten. När allt är klar med lägenheten och jag känner mig trygg i mitt jobb ska jag söka in till Make up skolan som kostar 60 fucking tusen per termin... Då kommer jag jobba 50 % och plugga så mycket det bara går...
Sen när jag är färdig vill jag bli make up artist och jobba inom film... helst frilansare..
MEN, faktum är att det skulle inte vara hela världen om jag inte skulle få jobb som make up artist, huvudsaken för mig är att jag uppfyllt min dröm att gå make up skolan! Det är DET som är det viktiga.. inte att få jobba med det. Visst vore det ett plus.. Men just nu känner jag bara för att uppfylla min dröm och inte bli den där "som snackar så mycket"...

Så ni ser! Jag har en perfekt plan! Så nu vore det skitgulligt om någon snäll arbetsgivare där ute kunde ge mig ett jobb! Tack!