Idag är det torsdag, en sådan som jag är ledig på också då jag jobbar helg denna vecka. Detta innbebär att jag är ledig idag och i morgon.
Vaknade i morse, tog det lugnt, gjorde mig i ordning, åkte och hämtade upp pizza och begav mig till Jennie för att luncha med henne framför våra bästa år. Ja jag vet, varför kollar du på den skiten? Jo det är skit, bokstavligen. Men när man har tittat så länge så blir man så nyfiken på vad som händer osv. Typ ett beroende...
Vi åt iaf pizza vilket inte är så nyttigt direkt. Men eftersom jag och min bejbi lunchar minst en gång i veckan så äter vi alltid sallad till lunch så ibland måste man få festa till det lite. Efter det åkte vi till ungdomsmottagningen för att jag skulle kolla en grej. Allt var okej och jag kan nu pusta ut och sluta oroa mig. Så skönt :) Jag hatar att oroa mig för saker, det gör att det tillslut är det enda man går och tänker på, man blir som besatt av tanken. Usch usch...
Så nu sitter jag här på biltvätten, för det är nämligen så att någon har bajsat på min Skrollan :( Ja jag vet att det är en bil, men det är inte vilken bil som helst liksom, det är ju SKROLLAN, The one and only ! Haha. Så nu måste hon bli ren.

I måndags tror jag det var låg jag och pratade med Linda på skype i sisådär en och en halv timme. Normalt sett så går jag inte direkt runt på dagarna och beklagar mig över hur mycket jag saknar henne. Men när vi efter den där en och en halv timmens babbel la på så kände jag verkligen en sååån stor saknad.. Och jag måste erkänna att jag faktiskt fällde en tår eller två efteråt.
Det var som en tomhet när du åkte gumman och det finns ingen som kan fylla den tomheten, tro mig. När man från att i flera års tid varit så tighta att man har träffats varje dag, eller pratat i telefon minst en gång om dagen (eller sms) till att inte få träffas på ett år, så blir det tomt. Så är det bara. Och när du sa gumman att du kanske stannar för att plugga när ditt aupair år tagit slut så kändes det nästan som mitt hjärta stannade. Ärligt talat så vet jag inte vad jag ska ta mig till om du inte kommer hem igen. Det är fruktansvärt tomt. Hela tiden tänker jag att aah det där brukade jag och Linda göra. Allting som vi delade ihop är borta :( Menmen hoppas du saknar mig och tänker tillbaka på hur roligt vi har haft det och tar ditt förnuft i fånga och kommer hem till mig när ditt år är slut. Tänk på alla lååånga promenader vi har tagit då vi har gått och diskuterat i tiiiimmar om saker och ting. Finns ingen annan människa jag kan göra det med på samma sätt. Känns som om att jag kommer explodera snart om jag inte får prata snart.

Aja nu ska jag inte bli alltför sentimental. Men hallå, jag har faktiskt förlorat en bästa vän här så ha lite överseende.
Nu ska jag snabba på hära så skrollan får bort bajset så jag kan åka hem.

Se ya ;)