Att jag har en förmåga att ha en vild fantasi är väl inget nytt. Men att få tortellini till ett fågelben är väl att gå över gränsen? Hur som så satt jag och min familj och åt middag. Mamma hade gjort en jättegod (tror jag då jag inte varken luktsinne eller smaklökar kvar) maträtt med tortellini och korv. Helt plötsligt när jag biter på en bit så knakar det till (förmodligen på grund av den krispiga köttbiten som ska ligga i) men jag tänker genast att jag har satt gaddarna i en liten stackars fågelunges ben. Vad fick jag det ifrån? Jag börjar hur som helst att harkla och är väldigt nära att spy på min kära mamma innan brorsan kommer till undersättning med papper så jag kunde spotta ut de betrodda fågelbenet. Samtidigt sprutar tårarna.

Vadå hormonkick av tortellini? Det var något nytt !

Usch det känns som de enda jag gör är å klaga, men ibland är det faktiskt tillåtet att göra det, till exempel när man är sjuk.

Det var något speciellt jag tänkte skriva bortsätt från klagomål men nu minns jag inte vad det var. Ironiskt ! Haha.
Har iaf druckit ett glas whiskey för att försöka döda bakterierna, vettefan om det hjälpte.

Det känns som det iaf. Mår så fruktansvärt dåligt. Jag snorar som en riktig liten snorunge som det rinner grönt snor ur ni vet, och inte nog med det så hostar jag så jag skulle kunna hosta upp lungorna.
Så jävla typiskt att bli sjuk just på sin lediga helg. Åh andra sidan är ju det bra då jag slapp förlora pengar. Mycket pengar att förlora om man är borta en hel helg. Men som det ser ut nu så blir jag nog hemma från jobbet i morgon också (om inte ett mirakel sker), men sådana har inte för vanligheten att inträffa mig.

Nu har jag legat och tittat på tre desperate housewivesavsnitt, så jävla bra. Nu tänkte jag mest tycka synd om mig själv.

Som jag tidigare skrivit så får jag svimningsattacker väldigt lätt. Detta hände även idag mitt i Skärholmen utanför Gina Tricot. Började må jättedåligt, svettades som satan, mådde illa och började känna mig yr, då vet jag att det är på väg. Jag säger åt min syster och resten i sälskapet att jag behövde få i mig något så vi börjar gå på alla de där smårestaurangerna. Men jag kommer inte så långt. Som tur är så halvt lyfter min syster mig under armen precis när det svartnar. Hon sätter mig ned på en limegrön bänk och där satt jag och skakade, svetten rann och tydligen så var jag likblek också.

Efter mat och massvis med coola och socker mådde jag genast bättre. Eftersom detta fenomen är ytterst vanlig för min del så har mamma nu sagt åt mig att gå till läkaren på måndag och undersöka mina blodvärden. Kanske har jag lågt blodsocker eller diabetes? Ah det ska iaf kollas upp nu.

Nu ska jag vila.

Denna helg skulle vara helt fullspäckad. Och som vanligt när man har tusen saker planerade så går man och blir sjuk. Så jävla typiskt, speciellt eftersom jag aldrig är sjuk.
Har vridit och vänt på mig hundra gånger i natt på grund av migrän och feber. Har haft feberfrossa även på jobbet. Slutade sånt tur är sex så åkte hem då och nu ligger jag i soffan instoppad tillsammans med en kopp te med honung.
Hostar också som satan och varje gång jag hostar så gör det ont i halsen. Skitstörigt.
Skitsamma...

Idag fick jag min lönespecifikation som var så fel det bara går att bli. Fick min ordinarie lön trots att jag jobbat hur många timmar som helst i övertid, men tror ni jag fick någon övertid/mertid på min lön? Nej. Så i morgon ska jag upp och snacka med chefen.

Nu ska jag tycka synd om mig själv.

Festbilder på älsklingen...

Har under många år av mitt liv haft en dröm, en dröm om att bli Make up artist. Jag har alltid varit lite extra intresserad av just smink, naglar och hår.
Min högsta dröm är att öppna en egen salong där man ska kunna gå in och få sig en total make over. Man ska kunna klippa sig och färga håret, man ska kunna göra naglar och få nagelmanikyr/pedikyr, man ska kunna få sminka sig till olika evenemang så som tex bröllop, examen, studenten osv, man ska kunna få fixa sin hud och kunna köpa produkter.
Men jag är inte naiv så även jag förstår att det kräver a lots of money till att göra det. Dels startkapital för att kunna fixa en studio/salong att ha den i och sedan göra i ordning samt köpa upp sig på produkter och anställa folk.

Men till att börja med så krävs en utbildning. Så det jag helst vill är att gå på Make up Institute (MIST) i Stockholm som nog är den största och kändaste skolan för Make up utbildningar. Det finns tre olika utbildningar jag är intresserad över, en som innefattar Make up Artist och Hårstylist utbildning som kostar 64 300 kronor och den andra är densamma fast utan hårstylningen och ligger på 55 300, den tredje är också en make up utbildning men inte lika omfattande. Den har till exempel tio veckor mindre utbildning, lite färre bilder i din portfolio osv, den ligger på 37 900.

Hur som helst så är det här något jag SKA göra, en dröm kastar man bara inte bort. Och det är lämpligast pengamässigt att gå utbildningen så länge jag bor hemma och helst vill jag inte bo hemma tills jag är 25 haha. Så det är nog dags :) Nu har kursterna precis påbörjats så tänkte börja efter sommaren.

Den 29 Januari kl 10-12 ska jag på öppet hus, sen får vi se :)

Sitter och kollar bland alla mina tusentals egobilder på mig på datorn från en blonda "barbielook"-tiden.
Hittade några godingar och jag måste faktiskt erkänna att jag saknar mitt blonda svall även om jag trivs jättebra i mitt bruna hår.

Vill bara undanbe alla äcklinga idioter att sluta kommentera min blogg med sånt som jag ändå inte vill läsa. Att min pojkväns dikt var tagen och omgjord var inget nytt för mig då det var det första han sa. Men att han gjorde sig besväret för mig, köpte ett kort och klippte och klistrade för min skull gjorde mig väldigt smickrad.
Men varför ens kommentera det? Har du ingen egen pojkvän som gör fina saker för dig? Nej såklart du inte har för du är säkert så jävla äcklig. Ursäkta att jag är omogen nu men jag blir så jävla förbannad för det är inte första gången den här människan (tror det är samma) skriver massa äckliga kommentarer om precis allting som händer i mitt liv (bara de bra saker). Så undra, är hon/han avundsjuk? Ja såklart att den här personen är, varför ens lägga energi på sånna onödiga saker då?

Nej tack du äckliga fitta, skriv inte i min blogg om du inte har något vettigt att komma med!

Linda, min bästa vän kommer äntligen hem från USA, från hennes livs resa :) jag kan inte bli gladare än vad jag är nu, tro mig :) Vi har varit bästa vänner i några år nu och när man är utan sin andra halva så känner man sig inte hel, så nu kommer jag bli hel igen. Hahah... Vilken nörd jag är men jag saknar dig sååå mycket gumman! Fan vad roligt det kommer bli. En välkommsfest kan jag lova dig gumman att jag ska fixa. Har redan suttit och planerat allt. Hahaha!

Nej nu måste jag till jobbet. Det här kommer bli en bra dag känner jag :) Haha... och André, räkna med att få jobba för mig när jag ska hämta hem min tjej från Arlanda :) Haha...

Har suttit och kollat runt på förlovningsringar på nätet. Och NEJ jag ska absolut inte förlova mig, men däremot ska en vän/arbetskollega till mig göra det innom en snar framtid.
Själv har jag lite blandade känslor för det där med förlovning. Självklart vill jag förlova mig och ha världens drömbröllop som alla tjejer vill, i framtiden. Men jag skulle aldrig någonsin gå och förlova mig bara sådär. Tycker allt för många går och förlovar sig bara för att det typ är tufft och "alla andra gör det". Nej för mig betyder förlovning något jättestort och det innebär i min värld att man ska gifta sig inom en snar framtid. Inte nödvändigtvis inom det året men iaf ha planer på det. Den man förlovar sig med ska man känna att man vill gifta sig med och leva resten av sitt liv med. Sen kan självklart saker hände på vägen men det är så man ska känna just då, anser jag. Jag är väldigt gammeldags av mig när det gäller sånt där.
Samtidigt så är det ju en dröm att ens älskling ska komma med en ring och vilja förlova sig, iaf om några år :)
Sen så är det självklart att har man hus/lägenhet tillsammans och allt det där så ska man ju inte stoppas för att göra ett sånt steg i livet :) För det är ju faktiskt hur romantiskt som helst.

Jag vill iaf gratulera Malin i förväg för den dagen som komma skall :)

Hur som helst så tittade jag iaf och hittade en bra sida med förlovningsringar som heter Andessons Guld.
Hittade tre jättevackra ringar där. Två i guld och en i silver. Är ju typen som bara använder guld men hade jag varit sån som endast använder silver hade jag helt klart velat ha den. Dom är sååå vackra... Vad tycks? Kommentera gärna.

I helgen var det min lediga helg, vilket innebär att jag alltid försöker få ut så mycket utav den som möjligt, vilket jag gjorde även denna helg. I fredags kväll var jag och min Sanna på bio och såg Twilight. Helt ärligt så är det den bästa filmen jag har sett och jag längtar tills uppföljarna kommer ut, då kommer vi sitta bänkade på premiären. Haha. Det gör ju heller inget att Edward, vampyren är så farligt snygg så man dör.
Efter det så åkte vi hem till Sanna och sov där. Dagen efter vaknade båda två samtidigt klockan tio i tio och det var så skönt att gå upp i skaplig tid och inte sova bort hela dagen. Redan klockan elva satt vi i bilen på väg mot Skärholmen för shopping och en tur på Ikea.

Började att hitta en tröja och en klänning på Gina. Tröjan var på mellandagsrea för endast 99 kronor och klänningen kostade 199 kronor.

På Ikea shoppades det i mängder, iaf för Sannas del som har fått en lägenhet. Eller aah hon står etta på en som vi var och kollade på idag och det lutar väl mot att hon tackar ja. Den ligger i Storvreten vilket egentligen är den enda nackdelen.
Det är en väldigt stor och fräsh etta på 46 kvadrat. Den är planerad jättebra med en helt okej hall (har annars en tendens att vara klaostrofobiska), ett stort badrum med plats för tvättmaskin, fyra garderober i hallen, ett stort vardagsrum med en walk in closet och en stor sovalkos som helt klart rymmer en dubbelsäng, ett vitt fräsht kök med bra rum för sittplatser och en stooor balkong med lagd trall.
Oj nu låter jag som värsta mäklaren. Haha. Men är så glad för Sannas skull att den verkligen var fin och rymlig.
Hur som helst så shoppade hon en massor på ikea som egentligen inte ens är i närheten för allt NÖDVÄNDIGT som behövs. Menmen det tar sin tid och det är klart man inte kan handla allt på en gång.

På lördagskvällen ville älsklingen göra någonting med mig så vi bestämde oss faktiskt för bio då vi båda ville se Changeling, och jag måste säga att även den var skitbra och riktigt hemskt. Blev verkligen tagen av den filmen då den är gjort efter en sann händelse som ägde rum i USA 1928. Just att det handlar om barn som blir behandlad på det sättet får mig att rysa. Usch. Se den helt enkelt!
Igår (söndag) var det mest slappt. Träffade min bejb Jennie i tumba på fika runt ett tiden och då passade jag på att handla ett par skor. Högklackade stövletter i brun färg med päls på, så jävla heta. Ni kanske sett dom på Din Sko? Kostade hur som helst 500 från början och jag har gått och suktat efter dom, nu var dom på rea för 299 så då kunde jag inte låta bli. Köpte även en rosa kalender, det är ju 2009 nu :)

Efter fikat begav jag mig till syster på en fika som slutade med middag med syster, sambo jag och min älskling med följd av efterrätt och film :) Väldigt mysigt.

Tycker min helg har varit toppen :) Hoppas din har varit lika bra som min...

Puss

Fick ju som jag tidigare skrivit en resa till London av älskling och det berättade han genom en dikt.
Såhär följer dikten:

Tänk på dig och mig,
en förälskad kille, en galet kär tjej,
tänk dig oss i en annan stad,
det gör oss nog båda bra.
Nu ska vi unna oss tid för varandra,
när vi på huvudstadens gator varndra.
Klocka i stort format,
med flyg tar vi oss dit i världens fart.
Ett annat språk, ett annat land,
en helg tillsammans hand i hand.

Älskar dig.
Din Andreas.

Den dikten var skriven på ett fint kort dessutom som jag fick. Sååå jävla gulligt, eller hur? :) Världens lyckligaste!

Ja jag måste ju faktiskt skriva att jag är ytterst tacksam och smickrad över alla kommentarer jag fått angående mitt inlägg om min tånagel, dvs INGA!
Jag skrev ju att ni skulle tycka synd om mig, hallå lite medlidande är man väl värd? =P Haha.. Näe men skämtåsido, det gör faktiskt inte alls lika ont längre så det är ju skönt...

Idag var det jobb, så ni kan njuta alla där hemma som var lediga medan jag gick upp och slet arslet av mig, för det gjorde jag faktiskt, jag och min kollega Dennis hade häckarna fulla hela dagen. Sjukt mycket folk som skulle handla just vitvaror. Så vi gjorde extremt bra siffror idag, och ännu glädjande är att vi gjorde typ dubbelt så mycket än dataavdelningen och det brukar alltid vara tvärt om. Så skönt att få glänsa lite en dag för en gång skull :) JA, jag är stolt, nå fel me det? =P...

Nu kom jag för en stund sen hem till älskling som nu står och lagar köttfärssås och spaghetti till oss :) Mums...

Nu ska jag nog hjälpa min man i köket ;)

Igår kväll låg jag och älsklingen i sängen och kollade på "I survived av Japanese gameshow" eller vad det nu heter. Som vanligt så ligger vi alltid och brottas och retas med varandra. Det brukar sluta i att någon gör sig illa (oftast jag) haha.. Även igår. Älsklingen håller fast mig och skulle nypas och jag varpå sprattlar för att försöka ta mig loss. Då lyckas jag slå i foten i fönsterbredan och slår då av min lilltånagel. Jag blev så chockad och det gjorde så fruktansvärt ont så jag började störtgråta. Hahah. Lite töntigt faktiskt men satan vad ont det gjorde och så blödde det också såklart och jag hatar verkligen blod. Ursch! Älsklingen kom springandes med en ipren mot värken och ett bamseplåster! hahaha...
Idag har jag ont som satan och jag haltar faktiskt. Inte det lättaste att köra bil heller, menmen det läker ju iaf.

Nu sitter jag på biltvätten och får min bil fin igen :) Den var svart istället för silver. Haha... Ska upp till Sanna om en liten stund och fika/käka lunch!

Tyck synd om mig och min tånagel!

Har inte skrivit på extremt länge då jag har haft annat för mig och dessutom jobbat väldigt mycket. Väntar mig en väldigt fin lön i januri.
Hur som helst så var julafton helt underbar, den bästa måste jag säga. Och det av den enkla anledningen att min släkt och framförallt min älskade pojkvän förgyllde kvällen.
Vi började med att släpa tonvis med julklappar över till famor och farfar (bor på samma gata). Jag lovar, jag har fan aldrig sett så mycket julklappar under en och samma gran förut. Vi såg på Kalle anka och åt sedan massvis med god julmat. Nubbade gjorde vi också, i mängder. Haha...
Runt tio tiden kom min älskade och gav mig den bästa julklappen ever. Jag fick en weekend till London (torsdag till söndag) med ett jättefint hotellrum och så :) Hur romantiskt som helst. Han hade dessutom skrivit en jättefin dikt som avslöjade min gåva. Kommer skriva in den i bloggen senare.
Hur som helst så började jag såklart att gråta för jag blev så rörd. :) Vi åker i april tänkte vi, när det börjar bli vår och fint i London :) Då ska jag shooooooppa :)

Juldagen tillbringade vi hemma hos Andreas mormor med middag och fika :) Jättemysigt de me..

Sen var det jobb. Den 26:e började mellandagsrean och klockan åtta slog elgiganten upp portarna, vilket innebar att vi alla började klockan sju på morgonen. Var riktigt slitit men roligt var det. Folk köade länge och hela lokalen fylldes med kunder. Helt sjukt egentligen. Vad gör folk ute den tiden över huvud taget? Bra för våran del dock att det faktiskt finns sånna dårar. Haha... 
På kvällen var jag helt slut men det stoppade inte mig från att gå ut och röja med Sanna på Tb's som vanligt :) Haha... 

I mellandagarna har jag inte gjort annat än å jobbat faktiskt, även på självaste nyår. Som tur är så stängde vi 3 då. 
Åkte hem till älsklingen direkt efter jobbet. Fick i bilen ett hemskt samtal. Det var Sanna som ringde och berättade att hon låg på hjärtintensiven på Huddinge då hon fått hjärtmuskelinflamation. Observera att det endast finns 6 platser på den avledningen och endast de extrema akuta fallen får komma dit. Så det var väldigt kritisk och jag blev dödsrädd. Som tur är så tog läkarna bra hand om henne och idag är hon hemma och mår mycket bättre och sex veckors sjukskrivning väntar min gummelumma. Som tur är så får hon iaf börja jobba om två veckor. 

Nyårsafton innebar middag med grabbarna och älskling hemma hos Fredde. Var tänkt att Sanna också skulle dit men det gick ju såklart inte pågrund av omständigheterna. Älsklingens kompisar från Mariefred skulle också ha kommit och vi skulle ha stor fest var det tänkt, men dom bangade i sista sekund så vi blev fem stycken som åt en otroligt god middag och förrätt och jag måste faktiskt säga att fyfan vad skönt det var. Låter sjukt men efter så mycket jobb så var det skönt att det inte kom hur många som helst. På kvällen tog vi en taxi till Sammys kompis inne på söder som bodde i värsta takvåningen, asflott var det. Var där och drack och lyssnade på musik. Sen vid tolvslaget gick vi ut för att smälla och titta på raketer och det var hur vackert som helst. Vi såg i princip över hela stan. Var ute till drygt ett-tiden och sen bar det tillbaka till lägenheten. Då fick vi inte komma in tack vare dumma idioter som var objudna som tänkte våldgästa vår fest. Efter lite bråk och slagsmål gav vi upp och gick till donken och käkade och tog sen en taxi hem. Var ändå hemma runt 3-tiden så det var inte fy skam de heller. Vaknade dagen efter rätt så utvilad och inte de minsta bakis. Anser att kvällen blev väldigt lyckad ändå, trots allt. 

Där var lite uppdatering om min julafton och nyår :) God fortsättning på er! 

Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj.

Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.

Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?

Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med.

Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.

Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.

Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom.

De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker. Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull.

John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister.

Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet. Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka.

Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.

Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.

Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.

Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig.

Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.

Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar.

Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.

Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö.

Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, när de kastade i honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig. Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.

Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.

1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.


Kopiera och sätt in på din blogg, visa att du bryr dig.
Stoppa våldet!